Spill inga tårar för de ord jag saknar,
i de vatten där båtar förliser,
i den luft där kvävningen lever

världar välter av synvillors propaganda och formar
ljusslingor för de blinda att finna
har redan besprutats av fundamenttroendes saliv och
insett dess ovala sammanhang i kvadratens vilja att räta ut sina linjer

spill ingen kraft på den bild som svävar drömlikt
över de moln som täcker ljuset
vi är inte styrda av de fria viljorna,
vi är fångade av majoritetens makt av normer

så ljust i sitt glömda mörker att nyanser av
blytunga fotsteg på en genomdränkt sandstrand är hoppet
att finna skogsbrynets läkande atmosfär i sin egna kokong

i det sista andetaget fanns livet,
då bruset kunde filtreras bort och väsentlighetens perspektiv
fick finna sin slutliga mening

när jag äntligen insåg att jag levde,
var det dags att förstå döden.