det bränns,
liksom förtvinar inombords
äter upp
och förlikar känslan av existens

det förklarar,
att valen summerar
förhindrar,
allt annat som försvarar

det försvinner,
genom oförklarliga dimmor,
segregerar
och släcker det som brinner

det erkänns,
att inget längre repeteras,
söndrar
suddar ut förståndets gräns

det återuppstår,
genom små spillror av tro,
växer,
och börja läka alla sår

det famlar,
när cirkeln sluts i sin helhet,
tänds,
när du åter igen ramlar.