cikador sveper honungsvindar
herden sträcker ut under
fikonträdets doftregn
molnen seglar
bäcken porlar

lammen bräker fårets klocka skäller
vallhunden sträcker tassar runt hjorden

med varsamflinka ögon
plockar hon
 lagerblad
doften
stiger

hon binder en
ögonkrans av lagerblad

lägger den
runt
herdens tankar

lager
nobilis

kosmiska lagar
universella lagar
universuma lagar
unisona lagar
stjärnlagar

lagar
lagar det trasiga sinnet


ett lager är det vilket driver runt
håller axlar på plats

regnen for vida, vindarna slet och rev
blixtar målade ljusstrecks caligrafi
så vacker är han i svart skrud med vitt bälte
han målar rena linjer
regnen for vida, vindarna slet och rev, blixtar målade ljusstreck klöv molnmassor invältrande utbredande tunga kväljande kvalmig andning höll andan, åskan dundrade allt vibrerade.
djuren trycktes tätt intill varandra, frustandes oroligt, trampandes med vidgade ögon vari ögonvitor bländade molnmassor vars tankar svepte svarta skynken över tydligstigar.
han hörde djurens skräck dra fram ovädrens styrka, så rädda var de alla för varandra att styrkan stegrade sig, han manade vågorna lugn, lugn de hörde ej skriade allt värre överröstandes varandra . han begav sig in i stormgrytan, han drev djuren in i hagen, vakade med dem genom ovädrets backfart.
i gryningen stillades skräcken

de såg
alla

gryningsdroppen
vidhängandes
trädfingrets
spets

solöga
rör vid
gryningsdroppe

i mildhet
strålar dess
inneboende
styrka

i
sprödhet

gryningsdroppe
vattnar

markernas lager

lagren ligger omlott
lager på lager sägs det

barnen virvlar in i stugan
mor, mor
kan vi grädda pannkakor
kan vi bygga pannkakstorn
pannkakstårta med jordgubbar hallon och grädde
elden vaknar i spisen
laggen hoppar på plats
hönan släpper äggen fria
säden skänker mjöl
kossan skänker mjölken
vi kärnar smör
vispa
vispa
röra
grädda
dofter
glädje
strålande
röda
kinder
hänger i moderns
förklädssnibbar

lagren ligger omlott
lager på lager sägs det och jag undrar ibland varför det heter så
varför det heter på ty dessa lager andas fria.
ostar, frukter, drycker, föda kan lagras till
mognad
till
behov

barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden
stenen ropar
kom
barnet klättrarflyger
jag är din topp
i ett huj åker barnet kana nedför
och
och byxan drabbas av hål
barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden

modern ropar
kom
barnet flyger in i moderns famn
titta mina byxor har titthål
vi kan ta av dem och använda dem till kikare, kika igenom men mor
det blir korsdrag rutorna kanske spricker ramarna kanske splittras hakarna kanske faller av
kan ske
kan ske
andas moder lugn

modern ler
hämtar sykorgen med nål med tråd med lappar
det är nog bäst vi lagar byxans hål vem vet vart du annars flyger
vilken lapp väljer du
barnet väljer vänder fram och vänder bak
lägger huvudet på sned kisar söker tyda lapparnas rutor
alltmedan modern lugnleende trär nålen

barnet iakttager varje stygn varje söm
nu
är byxorna
fina
igen

barnet springer med lätta fötter in i fjärilsvinden

för barnet är tiden ett upplöst fenomen
kan ske en
luftballong
tiden lättar och allt det vilket tynger snedbelastar släpps fritt talar inte över huvudet.
luftballongen flyger högre med eldvärme, dina önskningar är, simmar i vattnet i hjärtats skål av din viljeeter värme stiger ballongen och du med
i glädje

lagar
lagar det trasiga sinnet

de såg
alla

gryningsdroppen
vidhängandes
trädfingrets
spets

solöga
rör vid
gryningsdroppe

i mildhet
strålar dess
inneboende
styrka

i
sprödhet

gryningsdroppe
vattnar

markernas lager