så tyst

är allt inom mig nu

så tyst

som ökensandens stillhet

tid har gått ut

och jag förstår min längtan nu

så nära själens mitt

men skogen susar

träden sjunger

löven brister

snart

jag andas

lätt

det jag har sökt

finns nu så nära

så vackert

som värmen i min hand

som nyfrost över viken

har hågkomst lagt sig stilla

ett spegelglas av is

jag andas

frid

mot stormens öga

högt över havet

flyger havsörnen

igen

bedövande i vackerhet

viskar om liv och kärlek

säg

har du lärt dig

någonting ?