Förgiftad av väktarens djupa bett och med ordätarens kyla spridd i varje cell. Har hon vandrat blind genom dagarna. Om och om igen blodskuren mot samma törnen. Nu går hon inte mer. Trötta vilar tomma skor vid hennes sida. Och tomt är varje andetag av väntan. På mod att hoppa från denna trista topp. Ja, för med segelflyg vill hon sväva ut över världen. Med sårbarhetshatt och kärlekshjärta, visslandes Farewell and adieu, vill hon sväva länge, utan mål.