en textmissbrukares bekännelser
hennes dröm vaknade långt före
deras förfest bland öken och melankoli
och ordskriken lämnade spår i sanden
när han rann förbi
en delad vision om blåbärs envishet
om fläckar som aldrig går ur
bara för en amatör är nybörjartur en ovanlighet
han satt vid sitt frukostbord
spottade och fräste i brist på cigarettrök
och att inte vara utan en enda dag
åka som katten på en spårvagn
hon var på väg från söder in mot stan
och om du ser ett tobaksblad någonstans
helt torkat och hårt ihoprullat
som om det kommit för nära elden
lägg det bland de gamla kopparmynten i din ficka
för han trollade med hennes tankar
gjorde gott av allt ont
älskade som vatten går upp i rök
och inte visste hon att en pudel hade en kärna
förlåt mig för att jag söker din doft
och ber dig stanna
jag vill bara vända lite på ditt timglas
så fråga mig
efter mer morgonkaffe
och du ska förstå
att när kameler krumbuktar över slussen
och snubblar fram över alla pucklar
då sipprar långsamt avgrundsanden fram
och man får rättmätigt vara rädd
för då straffas de dåliga poeterna
vill du ha mig fast eller flytande
frågade hon
och frös sakta till is
i viljan att vara en hägring
blåsa bort en törst
sänka en sol i vatten
och för att helt misslyckats med att tända en cigarett
så i sanden rinner culpan ner
och blandar sig med bladen i din ficka
bara så du vet så är allt ditt fel