Han försökte tysta ner verkligheten genom att lyssna på sin nyinförskaffade vinyl.
Veleveteen med The Rose of Avalanche. Förvisso lyssnade han på den via internet men känslan den gav honom var den samma. Han var i skolan och hade precis fått en uppgift om att skriva en novell men pojken kunde intet annat göra än observera sina klasskamrater. Se hur de tänker och försöker uttrycka sina idéer på bästa möjliga sätt. Begränsade endast till sin fantasi.

Det var inte mycket relevant som flöt omkring i pojkens huvud, tankarna tycktes ha upphört totalt så fort uppgiften landat på hans plats.
Det var nog inte speciellt stora problem pojken hade egentligen som skulle kunna gömma undan hans fantasi, iväg från hans syn, trots allt letande han hade genomfört efter den. Musiken byttes, istället började Sleep med Eternal och genast kröp en pirrande känsla genom pojkens rygg och upp till hjärnan där den manifesterade sig själv och grävde fram tanke efter tanke över hur varandet egentligen stod till.
Hur han ofta tänkte över vad hans förhållande skulle leda till. Hon skulle flytta när hon gått ut gymnasiet och har inte verkat ha en enda tanke på hur det skulle bli för dem om hon gjorde det.

Lektionen var slut och pojken gick hem.

Dörren öppnades och där kom hon in, med sitt bleka silkeshår. Atmosfären ändrades hastigt till något lyckligare än vad som vanligtvis hemsöker hans ensamhetens kammare.
- Ska vi ut och fotografera sade hon och pojken såg exalteringen i hennes gröna ögon.
- Vad tjänar det till svarade han innan han insåg hur det lät som ett nej, men innan han hann rätta sig såg han hur hennes leende sjönk ner och gömde sig bakom de runda kinderna. Hon svarade blygt och besviket
- … Det är ju så fint väder och så…

Pojken funderade en evighet, eller en bråkdels sekund, han var tveksamt ställd till vilket det var, innan han svarade
- Visst, det kan vi väl
De fotograferade diffust och överexponerat, skoblickare som de var.
Han började påminnas över sina funderingar huruvida det skulle bli för dem om hon flyttade och han tänkte på hur han skulle framföra det.

”Har du någonsin tänkt på vad som händer med oss om du flyttar härifrån?
Vi har ju det lyckligt tillsammans men vad är meningen om det har ett slut, är det inte lika bra att avsluta det redan nu?”

Han samlade mod att dela med sig av sina tankar, men orden kom inte ut ur hans mun.
Han klarade inte av det, vågade inte.
- Jag älskar dig sa han, skoblickare som han var.