Vårvisa (efter Tove Janssons "Höstvisa")

Vägen hem den är så lång för många har vi mött
Nu blir kvällarna lekande och lena
Kom sätt dig här på bänken som mången förr har nött
Och ge mig ditt öra det väna
Visst vet du att häggen den blommar alltför fort
Så låt nu allt det andra få fara
Nog finns det många saker vi drömde att vi gjort
Men nu ska vi med stjärnorna vara

Synda nu älskade fortsätt att synda
Kvällarna ljusnar minut för minut
Vänd dina ljusblå mot månen däruppe
Vår vandring den tar aldrig någonsin slut

Vi ger varandra värme tills solen glider fram
över taken där guldnäbbar sjunger
I parken som är stadens stora gröna famn
förnimmer vi alltings hela hunger
Ett liv är mycket mera än vad vi kan förstå
Nu brister snart körbärsträdens knoppar
Så håll nu upp ditt glas mot himlen silverblå
Så ska månen oss skänka några droppar

Synda nu älskade...

Snart kommer sol till parken jorden doftar i sitt rus
Ett under vi är ska du veta
Hör du måsens vingars sus se nu tänds ett fönsters ljus
Och alltings önskan den är att smeka
Den första maskrosbollen tas nu av morronvind
Och pendlare sömniga vandra
Det skimrar som rosen på din kind
Och vi är en del av allt det andra

Synda nu älskade...