Skogen vitpudrad
jag går där kattdjursloj
men ömhudad.

Under skinnet gråvitt-spräckligt
pyr det i hemlighet,
kliar det förskräckligt!

Boksidorna upprymt sönderrivna
dalar papperssakta, som snö.
Jag pulsar genom drivorna.

Språkets kalla vilda sälta
kan även på snöleopardens
väderbitna läppar smälta.