Hon binder skor vid sina fötter och en trumma på sin rygg. Resan som ingen kan följa ligger framför. Hon skall över berget nu. Det som ligger mellan henne och havet. Och den strand som väntar med solvarm sand och skrattande snäckor. Vreden leder vägen men också kärleken till den värld hon inte förstår. Men öronen tar hon av och lägger i sin kont. För hon vill inte höra mer nu. Av ditt och datt. Som får hjärtat att gå sönder. Om och om igen.