Jag sluter mina ögon
Mitt minne bygger upp en bild av verkligheten som en gång fanns
Som finns nu endast i min inre / Handen mot hjärtat

Den slingriga grusvägen genom den täta granskogen
Vägen leder till mitt barndomshem som mitt hjärta kommer alltid att finnas kvar där i frid / En äng visar fram
Strax efter ängen ser vi mitt slott och kungarike i himlen

Höger om mitt slott breder havet ut sig i öster
När det blåser fylls hela viken av havsbrisens fräscha, klara doft

Där gräsmattan träder ut i ängen finns det en liten damm med en fontän
Som porlar hela dagarna
Detta porlande skänker en slags frid i min själ

Nedanför grusvägen hade jag och min syster vår lekplats
Änglarnas lekplats
Vi hade både gungor & en liten sandlåda
Som var fylld med kritivit sand / Vi lekte inte ofta i den

Så fördrog vi änglarna hellre att jaga våra katterna med våra vingar som kunde lyfta oss och fånga dem
Då jagade änglarna sina katterna i det höga gula gräset
Med blåklockor, prästkragar och vallmo på kullen

Där brukade myllra det av alla slags olika och färglada fjärilar
Då brukade vi fånga dem med hov / Jag gillade aldrig känslan
Att känna de fjäderlätta fjärilsbenen mot min hand
När vi väl ska släppa ut dem i det fria

Jag minns att vi sprang
Över grusvägen
Genom lekplatsen till granen som vi kunde klättra upp i
Men barren stack i oss och händerna blev kladdiga av kåda
Då brukade vår mor ropa in oss till middagen
När vi väl satt där vid köksbordet och tittade ut över ängen
Kunde vi se att solens färg började falla i horisonten

När våra sommarnätter kom
Brukade vi välja ut den nalle som vi skall gosa med
Sedan skulle far och mor kyssa oss
Försiktigt godnatt på våra solbrända kind

Sen skulle det knappt ta minuter innan
Jag och min syster började fly in i våra världar



Där föds min barndom
Där lämnade min barndom sitt hjärta kvar
Där finns min själ och kommer alltid att finnas kvar