När skyn blir grå
och fäller tårar

Så fridfull i kistan
Med armar i kors / Luckan stängs

Ett sorgsen leende

Kistan sänks sakta ner i
En ingenstans grop
När kistan nått marken, försvinner
Den i vår ögonvrå

Skyn ser de röda lönnlövar falla
Från träd, ända till marken / Löven vittrar sönder

Vi ser upp mot skyn
Som fäller sina tårar

Våra tårar i salt faller nedanför våra kinder
När en tår lämnar vår kind, och hamnar
i ett öppet sår i vårt hjärta

Det värker i vårt sår med salt

När våra tårar möts
När våra hud möts
Som tröst

Börjar hjärtan dansa i
Sorg