Du kom där i Vindens skira slöja

o viskade mitt namn så mjukt

att de uråldriga träden rodnade av begär

När Natten vaggats av vågorna till dag

o gryningen smält sin röda magma

vid horisontens flämtande brand

kom Du med ditt gyllenen nät

o fångade drillande silvertoner

att hänga som en glimande corona

i Ditt böljande ljusa hår

Vi tömde kyssarnas fuktiga kalk

till botten

där pärlor av längtan o begär gnydde

likt Vårens heta hind en tidig morgon

som vaknat av hettans sav

O vi signerade kyssens sigill

med blod eld och vatten

att brännas in med Stjärnors glöd

i eoner av längtan och tid

Du min längtans mö

jag ropar i Natten

så att gryningen svarar med ett skri

som skär med åtråns skalpell

i våra hjärtans flimmrande kammare

Vi smälter samman till Ett

i vindens rodnande purpur

som stilla vilar i famnen

på nattens doftande bädd

Till sist när vi tillsammans

sjunker genom eld jord o vatten

o våra kroppar nynnar hettans sång

då jag viskar de Eviga orden

som får din leende mun att dansa

som Mareld på mörka gungande Hav

o dina ögon lyser som ledfyrar

för oroliga vilsna själar

som seglat vilse i mörka

oroliga vatten

Du är min!