Vid en skogstjärnJag går omkring i skogen där jag som barn har lekt. I skogen där jag var en skogsman som satte ut fällor, där jag som indian har smugit mig fram.
Nu när jag som gammal har återvänt till skogen där jag var skogsman och indian. Får gå här med mina minnen och de drömmarna som jag en gång drömde.
Men nu är allt borta nu har träd och buskage där jag kunde gömma mig för fantiserad fiende. Nu har allt detta som fyllde min barndom ersatt av höga hus och parkeringsplatser.
Men mitt däri ser jag en grön plats där några barn leker. Precis där jag en gång metade i en skogstjärn. För ett ögonblick var jag tillbaka i min barnsdoms skog.
Några föräldrar ser där jag står och drömmer mig tillbaka De ser på mig och viskar om vad vet jag inte, men jag går bort därifrån. Vad är det som hänt får jag inte stå och drömma mig tillbaka.
Fri vers
av
M M Mannheim
Läst 134 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2012-02-24 22:23
|
Nästa text
Föregående M M Mannheim |