Det är när man vandrar på vägen till Ba
som det kan komma för en att ängarnas blommor doftar sommaräng. Det är då man får för sig att vinka till den tid då allt vara som en sådan där by som syns på gamla skolplanscher med människor som hässjar hör, står på knä i åkrarna och tar upp morötter, potatis och rovor. Då är det augusti säger almanackan, den så dan där med tolv målade bilder och ett litet ark med dag och datum på som går att riva av. Man glömmer ibland bort att riva av några dagar då det kanske är helg. Men vilar bonden någonsin på lagrarna om sommaren och hösten? Nej, på en gård med djur och åkrar, där finns det alltid att göra för hela familjen. Det kan man se på gamla planscher om de ännu står att finna i någon secondhandbutik, på något museum någonstans. Det är när man är på väg någonstans och slutmålet är Ba, en liten by i någon avkrok ute på landet där skogar ännu finns som är i stort sett orörda. Där kan man gå och drömma sig bort till andra tider. Där vajar säden på fälten, vinden får vetet och havren att vaja. Solen står högt på himlen och dröjer ännu långt in på kvällarna med att natta sig och hälsa månen som då gör sitt byte som himlens väktare.