Det glimtar till i intigheten.
Kosmos blir till och upphör
i samma ögonblick.

Sedan aldrig mer.

I glimten lever vi och dör
liksom planeter, stjärnor och galaxer,
liksom molekyler, atomer och partiklar.

Alltet ryms i en försvinnande ljusblixt:
årstidernas gång,
fåglarnas sång,
gryning och skymning,
glädje och sorg.

Intigheten icke-frågar intet utan röst:
”Vad var det?”

Intet icke-svarar:
”Förlåt. Det var inte meningen.”

Sedan aldrig mer.

---

Ta vara på din stund på jorden!