Vill vara som andra! Inte våga, inte vilja, inte bli berörd, inte bli störd! Men jag kan inte! Är alldeles för känslig, blir så lätt involverad, engagerad. Så lätt det vore att se bredvid, över, under, vid sidan men nej för mig går det inte. Jag kan inte släppa bara så där! När andra redan glömt, stumt, fördömt och gått vidare så svider det i min själ och tycker, känner, bränner det ibland i evighet. Vet att jag har en livslång atypi i vår svenska demokrati. Vi är nog flera med denna atypi men vi försvinner i mängden. I längden finns det kanske hopp om att vi försvinner och det blir ett stopp på de som inte är som andra. Kanske man kan åtgärda med ett vaccin eller en liten incision för att det ska bli fason på de som ryms i en nation.