pilträdet skjuter ut pilar

pärlor

gnistrar

i nattens månhav

hon strör ut

diamantbär i ängens skopa

safirer blå

dansa i röds slingor

stiger

turkossolen

upp

i vita dunfällar

ur sömndruckna disögon

vaknar

solsländans

spinnande

ton

pilträdet viker upp

barkmantel

han spänner bågen

lägger stråken an

pilträdet sköt ut

pilar

trädde alla hennes tårar på band

ser hasseln blomma i lindens ask

och pilträdet

skjuter ut

pilar

hennes blad föll

sakta

sakta

till marken

hon gav sig fullt hän

hän

given

cirkel av livs fullbordan

i gryningen synes den späda

hasseln

bära

blom

vita kristallblad

jag såg

vintervide

blad smälta

sjunker

in

*

uggla lyfter

svävande

skymning

in i

viloblå

ögonrymd

frosten gnistrar i pärlor

runt hennes rena nacklinje

han kysser varligt

hennes nackros

kvällsblomma

sluter dagblomma

i drömfamn

*

vinterskimrande

ylar

berget är en vit varg

med blottad sångstämma

vitskimrande

ylar

slingor vita

gnistor

stiger

skrudar

hennes silvrande hår

rör vid hennes

midnattsblå

tårdroppar

han väntar henne

där floderna

korsar

händer

*

jag ser vintervide

jag såg vintervide

sälgens andedräkt

pärlas i

bäckravinen

mården

vakade

vid

rötter

kvällsfågel steg in

med köldens dimma i näbben

väckte

stjärnor

ur

molnbädden

silverdalen

silverbladen öppnade sina portar

hennes ansiktes

silvrande

tårar

hon skrider med vakanden i sina följen

i gryningen andas gräs

träd marker vita

fjäderdun

lyft tyngden ur detta fjättrade

sol rör vid fjädrar

svävar mjuka

smälter in i hennes hud

domherren kysser hennes

förseglade vinge

kvinnan in vid stensjön lyfter blicken

det är något märkligt med molnen

gråbomull andas skingrande

vita trådar slingor

molnen är

märkliga

denna

dag

i den sena timmans

tima

lindar hon in

penslarna

i duken av skimrande siden

hjärtduken

lägger dem i asken

snidad ur benvita

ställer sig

med ansiktet vänt in i silver

sakta

öppnar

hon

läpparna

portarna

släpper ut alla orden

flyg

vackra

vingar

flyg

hon sluter armar om sig

inväntar

skymningsfolken

på berget

inom sig bär hon bilden

av gryningsträdens

vita

fjäderdunsskrud

ser dunen

sväva

mjukt

det är

vackert