Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är fast på anstalten "Livet"

Jag väntar på att världen ska förändras
att människan ska bli god

Att mitt förflutna ska ändras
att jag ska fyllas med mod

I väntan glömmer jag bort mig själv
och den jag innerst inne vill vara

Som att jag sjunker ner som en sten i en älv
jag räds ej för det är ingen fara

Jag låter livet ta över min själ
jag tappar all kontroll

Mina inre röster fylls av gräl
mörkret närmar sig från alla håll

Skuggorna av mitt hat sitter lika hårt mot min kropp som en tvångströja
mina tankar gör mig galen

Det är nu hjärnskrynklaren börjar plöja
kryper in under skalen

Jag snuddade vid toppen
tappade greppet och nådde botten

På botten blev jag fångad av en vakt som liknade mig
hon tog mig till en håla

Är det här min verklighet säg
vill jag detta tåla

Bakom galler sitter jag nu
väntar på att livet ska ta slut

vem är jag, vem är du
min mun fylls med krut

Plötsligt är allt givet
jag är fast på anstalten "Livet"




Bunden vers (Rim) av AminaKrantz
Läst 340 gånger
Publicerad 2012-04-10 14:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AminaKrantz
AminaKrantz