Rykten blir ens vardag
Livet blir ens fängelse
Ångesten fyller min trasiga kropp
Och än finns det inget hopp

Ett vattenfall av tårar forsar var dag
En tomhet likt ett svart hål fyller mitt hjärta
En smärta större än världens alla krig
Men ändå stänger jag ut min inre frid

Mörkret omsluter mig och blir min vardag
Demoner klappar mig på axeln
Jag är fast i en värld mellan himmel & jord
Där folk bara lärt sig ordet självgod

Meningen med mitt liv står inte skrivet
Bortglömd i en värld som saknar medkänsla
Jag står här känslolös utan förväntan
Drömmer mig bort till dödsrikesgläntan

Man lär sig att leva sitt meningslösa liv
Man vänjer sig att gråta sig till sömns
Man tar emot skit och tomma hot från alla håll
Trots detta har man noll koll.