Redan medlem?
Logga in
brusten ytspänningdet går små, skönt smärtsamma, stötar genom min kropp, varje liten beröring, utandning, sänder tusentals av mina nervändar i bultande extas och jag får svårt att andas, kippar tungt, lite i otakt samtidigt som jag tittar utan att se, jag ser inte, blundar och förnimmer färgexplosionerna bakom mina slutna ögonlock, och doften av dig fyller obönhörligt mina öppnaste porer, varje hålrum i mig, ventrikel, veckar sig mjukt, krumbuktar sig sådär som i vatten, sensuellt trögt och små bubblor av förbrukat syre stiger långsamt upp mot ytan, brister där ytspänningen så länge, i alltför lång tid, signerat den nedre kanten av mitt liv i tung längtan.
|
Nästa text
Föregående Fullmåne |