Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minns du att honungen aldrig får smälta i teet?


Kommer du ihåg den där varmaste sommaren. Sömnen som aldrig ville släppa taget. Och de tretton kilona som flyttades från inget till bortom.
Minns du dagarna av storögd förundran den första gången allt kunde ske igen. Och igen.

Har du kanske glömt den där damen som pratar om att göra en u-sväng. Om möjligt. Alltid vid samma åkerkant.
Och midsommarblomstret på min kudde när jag vaknade.
Minns du att honungen aldrig får smälta i teet och att det måste smaka två sorters juice ur frukostglaset?
Kommer du ihåg skrattet över kullerstenarna och friheten?
Att äntligen andas tystnad

Och alla de där små lapparna med ord.
Där står tider och dagar. Och slarvigt ritade tecken. De där jag tittar på för att veta.
Vem ger dem mening tror du?

Såg du rädslan. Tänkte du någonsin på vad som hände när all din uppmärksamhet måste hålla dig upprätt. Jo jag visste varje gång att du var påtänd. Jag såg dina gester och hörde dina steg. Tänkte att det var bättre att du tappade ett ägg än att du tappade mig.
Jag kunde inte mer än vara. Upprepat vara.
Och du kom ju alltid i tid för att väcka mig för maten. Som om jag någonsin sov.
Såg du någonsin någon annan än dig själv?

Våldtäkt är ett starkt ord.
Det finns andra ord.

Sådana man använder för att beskriva dödliga smittor.
Sucken av lättnad när det ändå inte.

Men jag glömde.
Den där varmaste sommaren var en annan sommar än den du mindes.
Det var den där sommaren med italienska apelsiner.

Den där sommaren som lärde mig att fråga vem som har rätt att lämna en medmänniska i nöd?
Kanske den som menar att nöden inte finns. Så att man kan vända sig bort i förakt för att slippa se något annat än en färdig bild av förintelse.

Om du måste döda för att bli fri.
Då kanske du måste det. Du har kanske inget val.
Och den du då dödar kan vara vem som helst. Den du valt till ditt offer. Du gör ju så. Varför skulle någon vänta sig något annat.

Kanhända finns det inget annat att göra än att be Gud välsigna dig där i din rättfärdighet. Du pekar och säger några ord medan makten rinner som flytande honung över din panna.

Det var bara det, att du glömde svaren. Du vet, den där högen med gulnande svar på en gammal flygel.

jo.
Våldtäkt är ett starkt ord.




Prosa av korpfjäder
Läst 314 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2012-03-08 01:43



Bookmark and Share


  © anakreon VIP
Här tycks dikten ingå i ett smärtsamt äktenskap med verkligheten som kastar upp sina fönster för att om möjligt vädra bort den sjabbiga unkenheten som kunde ha blivit till något helt annat.
Varm applåd.
2012-03-11

  Jennie M
ja. tack.
2012-03-11

  Jennie M
ja, ja, ja. tack.
2012-03-11

  Jennie M
ja, ja, ja. tack.
2012-03-11

  Nanna X
ja!! vilken skickligt gestaltad, genomskådande sarkastisk berättelse!
2012-03-08

    Shush
En av de bästa dikter jag har läst på flera år. Helt otroligt bra, du blandar det ohyggliga med små vardagliga betraktelser. Så J.Ä.V.L.A bra.

*Bokmärker*
2012-03-08
  > Nästa text
< Föregående

korpfjäder
korpfjäder