En nässelfjäril njuter stillsamt nektar
ifrån en lila nyutslagen kalk.
Nu gäspar vårens blommor överallt
och spritter till av västans friska fläktar.

Ur köldens dvala är de redan väckta.
Snart brister björkens knoppar ut i skratt
när varma fingrar kittlar tusenfalt.
Först nu i mars är det vad solen mäktar.

Så gick en dag och kylan var tillbaka.
Var fjärilen måhända blott en dröm
och lärkans drill en hörselvilla bara?

Nu väste snömoln hotfullt stumma: Glöm!
Men dagen efter kunde ingen klaga
när lärkan drillade och trasten sjöng.