DU - Kärlek och Uppror

En gång fyllde du hennes rum
Du havet stranden
Genomlevde hennes ögonblick
Följde henne nära i den tankes
flykt som föregår nästa steg
och nästa
Lyssnade och växte i hennes
kärlek hennes hänryckning
hennes längtan att sammansmälta
med Den Andre och komma ut
ur ensamheten här

Hon stötte ut dig
Ut i den vita explosition
som blev världen
I gemensam smärta skildes
och återförenades ni
för att än en gång upprepa
miraklet
Mytens uppror och syndafall
i en ändlig generation Människa
Och till vågens sug tillbaka
och bortom
Bara vara utan ansträngning
enskildhet och skuld
Med den vilda längtan efter
Skapelsens kärlek och evighet
Famlande efter portens nycklar

Den kunskapen har du
Ingen kan ta den ifrån dig
med långsamt åtdragna
tumskruvar och vattenfalls
chocker genom testiklar
En aningens insikts gåva
om värmen därinne och vägen
tillbaka någon annan stans

Du ser din mors syster skimra
i solen
Hon rör dig mjukt i kroppens
besjälade cirklar runt henne
arma fresterska och obefläckade
Din natts drömmar om henne
som den bländande dagens mor
Hur du ska nå henne få henne
Möta hennes hängivenhet
och närheten till den stora
glädje som är förlåtelse
undan smärta och skuld
Men också det lockande
löftet om kunskapen bortom
ont och gott

Bländande dagar...som smärtsamt
snabbt snubblar mot sig själva
och sitt slut
Börjande en vandring
mellan slutna dörrars hotfullt
morrande vakthundar innan du
får lägga just din av alla kroppar
på den hårda bäddens jakt
efter glömska och drömsömn

Så skall du tvingas minnas
och göra en oförstådd bot
för det uppror du blev skapt
till som Människa mot Maktens
ordning här
Den skriande åsnans orättvisa
och den bottelösa kärlekens
frånvaro
Strukturen som ytterst åberopar
Gud eller Marknaden
eller klassherraväldets stentavlor
För att rättfärdiga sin dolda avgrund
av kränkande förtryck och slaveri

DÅ när han med handen hårt
om ditt hår tvingar dig att slicka
ditt blod från hans stövlar
Finns hon där som intill
sitt hjärtas slag bär nycklarna
Hon som skänker vila undan
världens grymhet och ondska
Hon som har makt att välsigna
dagens ljus över den rasande
kampen mot herrarna
Den sol bland kosmos solar
som dina trötta vingar
kan famna
Hon som kan lindra er förtvivlan
över det ni förlorat men alltid
burit med er