Det kan vara kärlek det kan vara hat

"Hunger är stort - och hat
Men vi hatar så smått kamrat
Vi tänker på ostron och kalvfilé
Och detta att översta våningen se
Skedar och silverfat
vi hatar så smått kamrat"
(Nils Ferlin)

Fodret från utarmade söndergödslade giftbesprutade monokulturer i forna koloniers skuldfälla äts av instängda sjuka antibiotikadjur vars väl dolda ångestskrin slaktas mals och blandas med kemikalier
För att än en gång misshandlas på storkökens lågavlönade band före storköpens frysdiskar och strålande mikrougnar

Korven med mos på snabbarens fat är kapital misshandel och hat

Men...eftervälfärdens budgetkniv har skurit feta snitt i slumrande folkhemsgårdars mylla
Potatisens barnsligt vita blommor vajar nu över kärleksfullt vågade täppor och den tacksamt perenna persiljan från tidigare bråtes vrå gröndoftar stekpannans guldgula olivoljefräs
Och snart kommer de rara nässlorna med våren
Vita och röda fingrar repar lekfullt prydligt klippta vinbärsbuskars tunga klasar där alltför länge var bara bortglömd gräsmatta och bortstötande taggbuskar
På balkongen sitter en arbetslös mamma - solrosen från fjolårets gårdsfest når nu ända dit upp - och tar råd ur mormors receptbok för att äntligen få bjuda grannkooperativet på lenvit vaniljklimp i mörkröda saftsoppan

Om vi äter bara för att överleva har vi glömt vår första kärlek - och att leva