I tidvattnet lever jag,
andas dig.

I nattens timmar vakar du,
över mig.

Du läker mig sakta,
med ömma händer.
Sökande ger du mig lindring,
i nattens timmar.

Din ömhet värmer mig,
som mjukaste filt.
Din röst bär mig över djupen.

Och jag läker och läks,
av dig.

Dina ögon följer mig,
när jag vandrar i smärtan.

När jag söker din kropp
att värma min
vet du hur jag sjunker.

Så lyfter du mig varsamt,
och bär mig över,
tillbaka till livet.

Och jag vet,
att där du är,
där finns friden för min själ.

Och jag vet
att jag inte kan gå själv,
i tidvattnets vågor.

Så, jag tackar dig,
för friden som fyller mig,
sakta,
som tidvattnet.

Jag tackar dig,
för kärleken vi har.
Som sköljer rent,
som tidvattnet.

Där vill jag leva,
i tidvattnets ebb och flod.
Alltid.