när vågorna sköljer över högländernas klippor

vem kan stå
näri virvelvinden
sliter

drar

av alla lager
pålager

öppna dina sinnen
se haven
koka

vem kan stå
när smärtan stiger
outhärdlig
näri du inte längre vet
vem var i vad du är
näri själen
andas vansinne


när vågorna sköljer över högländernas klippor

klippor utan klippor
käftar med sylvassa huggtänder
med fradga bubblande upp ur kratrar

näri blixtar viner
åskan skakar ditt fotstöd
ditt fotfäste

kastar du dig utför stupet
i den tillit barnet gav dig
eller står du stilla
i det barnet
är

av att veta att
springer du jagar
marorna
dig

minns du
färdminnet
tillitens blomma
i dina ögon


den tillit så många övergav
spikade upp sina persona
tavlor på ihåliga väggar

när vågorna sköljer över högländernas klippor

vem står utan att falla
då hon träder in i hörseln
när haven dånar
i dina öron

när mistluren
tjuter över
vind
och hav

näri fyrar slocknar en efter en
näri mörkret faller
och du skriker
jag är
jag
är

för att orka följa virvelvindens
tordönsstämma


vem kan stå

när hennes stämma brister


vem kan svara färdminnet
vem kan fråga färdminnet

vem höll i färdens tummar
det slutna ögat
det öppna

när träden stiger in i haven
breder ut fenor


flyger bärvindars
frukter

vem kan höra hennes
brustna
strängar

vem lindar sitt hjärta runt hennes
frysande
kropp

vem slet av henne
talets
silverkorn

tyst

tyst

vände hon ansiktet

kom barn dansa i havens ängder
dansa vild med sagan hand i hand
för världarna gråter denna natt

näri hon höljer sitt ansikte i sina månhänder
vari hon visar sin fyllda skönhet


så skall hedar blomma
röda


så skall bergen andas
turkoser
citriner celestiner
smargdskimmer
vitblå  safirer

röda skall hedar blomma med
ljungdoftande humledjupa sånger


frilägga
klangen

och han lyfter marmorstenen
svart
av svart bläck
suddad

håller henne tätt intill sitt bröst
hör mitt hjärta
låt det väcka din röst

med hjärtduk stryker han varsamt bort
det utrunna bläcket
hennes vita hud
är kall

en tår faller ur hans hjärta
marmorns ådror vaknar
sakta

ömt håller han henne nära
älskade vänd åter in i liv

hon stiger ur
blocket

möter hans ögon i tillits
oskuldsfullhet

bläcket
var allt det de skrev in i min hud

nu dansar jag i havens ängder
med sagan hand i hand

i handvagga

vaggar barnet sina drömkorn

i arlavinden flyga nio vita tigrar
in i flodens klippklättring

floden vit
når klippans spets

tråden löper genom nålens öga

flodhästen flyger
in i savannens

väntande
sjösmycke

akaziaträdet
blommar
bisvärm

barnet dansar
fröjdandes i sin drömäng

vaknar kvittrande in i
dagens
ögon



jag kan ej berätta dig om skuggkastare
skuggkastares vägar
det är ej min vilja
jag kan förtälja dig en saga ur min drömsjö
den sjö jag har i min hand
jag kan berätta dig en resa
vari den stora skuggfågeln landade i sandens solröda segel


sakta

knäpper hon
upp




fingerbladens
droppar

röda



röd andas glöd



safirregnen dröjer länge

längre



smaragderna har slutat blomma



hon andas
fjärilsmjuka skimmervingar


glöden väcker
låga


hon



tänder
eldskålsringen


kaftanens indigo
faller i mjuka
vågor


nedför


rosenbladssiden
lägger sig stilla



runt hennes vrister


hon

bugar inför eldskålsringen



stiger in i
glödbädden


bränner
ej


hon lyfter armar
vänder ansikte
in i


månljussilvrandes skönhet

hon
är


lågans böljande
rörelse



följer
toner givna
av


vindarnas bambuflöjter



blad faller ur bambuskogens


svartvita
stillhet


äntligen
hon spricker upp
i ett leende


det är att höra bergsläppars
hårt slutnas


lättnad



sakta stiger dimman in i gryningsfolkens vandring


ur daggkåpeblad ber de droppar
tvagar kvinnan i eldskålsringens


sårskogar


tolv stå de
runt henne


lyfta händer med dimsjok


faller
runt
hennes
kropp


hon bugar inför eldskålars granatögon


tolv vägars händer
leder henne
ur



de skrider
beger sig

till berget där
stenar växa i ring


väcker safirregnens blå dropplågor


hör marker dricka


upplever smaragders blomning



hon knäpper ej
fingerbladens öppnade

droppar


skänker dem
vidare




hon synes ej mer
du kan höra henne

röra vid
lyrans
strängar



i skymningen varhelst hon andas
folkens rädsla för skymningssolens heta glöd



hon spelar med sensibla strängar
vaggande ro



lyran andas hennes sånger

sepiaskogen
andas milda
toner

löven
bladen har lämnat fingrar


bäddar mjuka
lindar in rötter    


hon sätter sig vid den stora
stammen

lutar ryggen till


genom slutna ögon
synes
löven bladen
skruda trädens fingrar
mjukt sepia
gröna

marken är mjukmossad sepiagrön


i trädens kronor
svirrar
rödbröst
fåglar

fåglarnas ögon är blå safirer

hon har känt en hand
röra vid sig
känt
ro
hon känner
närvaron lösgöras från sig
varsamt


den höga stammen sätter sig

hon sitter friständig
faller ej



jag gav din rygg stödjestadga
ditt fall var ej min vilja

se in i mina ögon


hon förmår lyfta ögonen ur mjuk sepiaton
möter det vackra ansiktets ögon

så gärna ville jag stanna där
i det mjuka osagda sagda

där drömväven är
verklig

där mina ögon slipper rivas av taggstråk

detta vet jag
att det är ditt vill

jag vill att du förblir här
vi har många resor än

vi
varför
säger du
vi

det ger mig smärta


det ger dig
smärta
inte ditt hjärta
det vet

jag är den hand vilken väntat ditt insteg
du är den kvinna vilken är min vinges

balans

så många stormar har slitit i mig
och jag har sökt lä i så många hamnar
dessa slöt ej det blad
jag visste
är

varför gömde du dig så länge
frågar hon

jag gömde mig för att jag ej lyssnade till mitt inre

hur skall jag veta detta


sov denna natt i min famn

andas in mitt hjärtas

tålamod
det
är
tillit
förtröstan
kärlek

och är detta ej din upplevelse i gryningen
skall jag ej hålla dig kvar

jag skall följa din resa
tills du är
redo

och var afton skall jag lindra dina fötters plågor

så är mitt löfte
till dig

hon sover i hans tillit

gryningsfågeln har ännu ej kysst sepiaskogen vaken

kanske kan hon uppleva hans totala närvaro
andas tålamod


sorgeögon
sorgens ögon
stigna ur

vattenblänkes
silverskiva

låt mig
kunna

visa dig ett annat än

mina
sorgsna
ögon


jag drömde inatt
en fågel stannade på mitt finger
ser du

snödroppar i träds fingrar

med ens
flög droppar
in i morgonvinden

smaragdfåglar
flyger ur eurus hand
skrudar körsbärsträds ögon

snöyrda
florsockermarker pudrade
stiger in i solhav
glasyren blänker innan den rinner in i
fjällbäckens åderhänder


blå fält öppnas i granens fingerkorgar
fågeliver belivar
luftgrottors sammandragna


och vinden
stegrar sig mot klippor

vindhästen
stiger in i
klippor


klipphästens hovar dånar
i trädens
vandringar

lyfter blommande grenar
in i jordars
hudlängtan

i all denna skönhet
sköljer du skuggors kvedosånger


natten skrider in i kom
bär kvinnoskruden av indigo
vem är du vackra slända

jag väver vila
väver förmågan
vänta

varför rusar ni alla från mig in i dagen

var inte rädd viskar natten
stanna hos mig
här vid lågornas blad
var inte rädd
fly mig
ej

jag lever i dagen
jag lever i natten

i all din skönhet
sköljer du
skuggors
kvedosånger

gravar är
stjärnfröbäddars dröm

med ömhet lyfter du
sköra kristallglasvingar
lyssnar till vars och ens
glödminne

tar deras händer varsamt i dina

läser
glödkolens
eldgrottor

tänder varje skuggas ljuslängtan

in i

måntemplets vita liljekalk

ur gralen stiger

silverne
klara
toner

när mina nätter är ändlösa
när alla ljus är övervuxna
stigarna utsuddade
när bergens kedjor står framför mig
bred ut dina vingar
tag mig med

drömblad

du visade mig
din kärlek i stjärnor
för att jag skulle se kastade du dina ögon i oceaner

i mina ändlösa nätter ber jag dig
tag mig med in i denna resa

tag mig med
in i denna resa

där molnen visar oss det lösta
däri träden öppnar sina grenar

däri himlar brinner
haven andas

dofter av
djup