Mitt i mitt ansikte
en kyss
Jag backar
ett steg två steg tre
Hur hela det naturliga flödet stoppas upp
av en eller fler
formlösa slemklumpar
De ska ha
de måste ha och nu
annars dör de
Det är vad de tror de kommer göra
ingenting kommer förändras

Sörjan av slem lever vidare i dem
sprider sig och förvandlar sig
till nya klumpar
Som glänser
Tar nya skepnader
Lockar med änden där längtan tar slut
som inte finns
Äter
Glupskt
Sörplar
Dreglet dreglar av sig
Allt är infekterat
och luktar illa
Överallt är någons
och deras

Jag står mitt i skogen
höjer mina armar och jag är ett träd
Mina armar en krona
som jag sträcker upp mot himmelen
Hur mina fötter krälar
längre och längre in i jorden
trasslar ihop sig
med de andra trädens rötter
Vi viskar
om ingentingen och evigheterna
Det hisnar i barken och grenarna

Jag är ett träd
Inget mer behöver jag
än att stå här och växa i tusentals år
Och det enda jag vet
är att jag är en form
bland andra former