Pojken från Kirgizistan med den alldeles för stora tungan i munnen. Han spelade electromusik ur sina högtalare. Han frågade mig vad jag tyckte om det. Boring, sa jag. Sedan bjöd han mig på en joint. Den var inte särskilt bra rullad. Han la sig bredvid mig under filten. Jag hade tagit den från hans säng. En stor, tung pläd med leoparder på. Jag tror han måste ha fått den av sin mamma. Kanske en flickvän. Sängen var ny, gröna och blåa nytvättade lakan. Men jag la mig på soffan. Intill mig var hans ben. Vältränade som två stockar. Jag kunde inte låta bli att tycka om att de var där.

Pojken sa att han var från Kirgizistan. Ryssland, fast mer mot Asien. Men nu hade han bott i Tyskland sedan han var fem. Han kunde tyska och ryska men bara lite engelska. När jag pratar tror jag bara att han låtsas att han förstår vad jag säger. När han pratade såg hans läppar varma ut. Jag hittade på att de var dina. Jag hittar på att jointröken är din. Och grönsakerna i köket. Och fotöljen i hallen. Och musikspelaren. Och hans fina lilla leende. Och när jag hittat på färdigt så kan jag kyssa honom. Kyssen smakar tuggummi, godis, plastigt rosa. Hans tunga är nere i min hals. Inte blir det vackrare än såhär. Inte tänker jag –


hans stora grova hand i min våta fitta –


Jag går efteråt på den våta gatan längs floden, det är morgon i den här staden, det är morgon i din stad, min och hans, jag har morgon i munnen, jag tog inte hans kuk i munnen, jag tog inte hans kuk i munnen, jag tog inte hans


Hans kuk var mindre än din. Liksom ensam. Jag blev ensam när jag rörde vid den. Och du. Vi är döden när vi knullar. Vi vill bara knulla tills vi dör.


Pojken från Kirgizistan hade inga särskilda ögon. Inga särskilda läppar. Ingen särskild frisyr. Ingen särskild färg på tröjan. Ingen särskild stil. Ingen särskild lukt. Inga särskilda sorts byxor. Ingen särskild sorts hud. Pojken från Kirgizistan var ingen särskild. Hans leende

det var väl ett leende, vilket leende som helst

när han drog sin hand längs min

ryggrad

det var väl en hand, vilken hand som helst


Pojken sa att han var från Kirgizistan. Pojken lärde mig att säga hej på ryska men hur man sa, det glömde jag snart bort igen. Pojkens kyssar smakade tuggummi. Pojkens hand var mjuk. Pojkens kuk liten. Det var väl en kuk, vilken kuk som helst. Det var väl electromusik, vilken som helst. En dåligt rullad joint. Några grönsaker i köket. Ett regnigt Berlin i morgonljuset. En filt som pojken hade fått av sin mamma.