solhinden hoppar ur molnträds krona
regnpärlor yr slår ut bladens flik kjolar
silverklockor ljuder
trädets krona bär solhjorten







en bild är en utskuren del av ett större
en bild är en isolerad tonart
släpper vi det vilket håller samman bilden
väver allt i varandra







vinden rör vid dagens släckta ljus
silverhinden stiger lugn i silvergräs
solhjorten lyfter gråmolnsmantel
i en droppe synes nattens ljus







i den stunden mötte jag en buffel i mina slutna rum
de är väl förseglade nu. lyssna buffeln bär molnen
de lummiga skogarna drömmolnen mellan hornen
hornen är bergens längtan ljuder i prärievinden
buffeln öppnar molnen hornen sträckes till varandra
cirkel av liv andas i vindens moders ögondräkt
hornen händer sträckes till varandra flätas in
kroppen är präriens vilda blomsterblå salviaprakt
kammar reder ut töcknets åverkan







solhinden hoppar ur molnträds krona
regnpärlor yr slår ut bladens flik kjolar
silverklockor ljuder
trädets krona bär solhjorten







en bild är en utskuren del av ett större
en bild är en isolerad tonart
släpper vi det vilket håller samman bilden
väver allt i varandra