i era ögons ljus

skuggar
jag

mina händers brännande smärta

min älskades
rörelse

är flytande vätska

tyst

över präriens
torkade
strupe

utan
ansträngning

dina
ögon

vädrar
mig

trasselnystan
f ö r s v i n n e r

torkan har varat länge nu

sträck mig ditt
handblad

sade den brustna kvisten

regntrådar
är
lindade
runt

silverrör lägger jag
i ditt handblad

andas

min stämma
in 
    
i

granars monader

hör nyckelharpa svara i väst

bad mig
hasselkvistens

gärdssmyg

pigtittaren
vände bladspegel

sanden virvlar upp

i varje korn

en gnista

vinden andas

berg andas ut blad

virvlar

lägger sig mjukt
tillrätta

vinden driver in från väster
driver in snäckskalssträndernas pärlor
skrudar träds vrister
dansar med vida fötter

vinden

driver folken
nära

driver vattenhästars
hjordar

stigna
ur

isflarns krispiga
gyllenyta

ytrörelsen är en
snurrande
oblat

smälter
in

tänder släckta
krysantemumblad
honungsvita

silverfjärilar uppfyller
luften

ur dina
ögon

älskade

vinden
en mantel

med vilken jag reser

karavanens
gungande
rytm

visar

ljusspår
i sanden

så lätt glömma ljuset i oss i sökandet av ljus i det yttre
jag tror ej att växten – i våren reser sig stiger ur den
så kallade jordtyngden av yttre ljus –
gravitationskraften är puppans dröm
jag tror växten reser sig av inre ljusvaknan
jag ser ett ormbunksblad

gnistrande svanar
flyger

skuggor

tystnaden är kupade händer
fyllda med fjärilsljus

fyllda med
oändlighetens pulsslag

vindar är
stillnade

i skogens tjäll vid forsen
rör mina fingrar vid strängar
ormbunks  blads  lyra

i era ögons ljus

skuggar
jag

mina händers brännande smärta

min älskades
rörelse

är flytande vätska

över präriens
torkade
strupe

älskade

vinden
en mantel

med vilken jag reser

karavanens
gungande
rytm

visar

ljusspår
i sanden