en urna väntar
vid den stora blanka svarta stenen

den kalla vinden
trädens nakna grenar

vi tar varsin ände av det mörkgröna bandet
vi lyfter den tillsammans

jag känner tyngden

vi sänker urnan sakta ner mot bottnen
placerar den försiktigt

och jag ser bandet falla
ner
dit solens strålar inte når