de vandrar vid

vägrenen

fjällen bär ännu vita kronor

månstenar glittrar i vinden

fjällbäckar porlar

lavar

mossa andas fukt

fjällsippor

ler i vind

renar rinner i långa stråk

utmed fjällens sidor

förare sejdar

riktning i stenars mönster

de vandrar vid

vägrenen

helt tätt helt nära

för att undvika groparnas vattensjok

det knastrar lätt under fötterna

en stund

hemtrevligt

molnlamm skrider lugnt betande i blå gräs vidder

skira björkar har vänt upp sina ansikten in i  eurus gryning

fjolårsgräs skymmer ännu

spädgräsvingar i reden

blåskimrande opalägg

andas

sol

moderfågel

ruvar

själens boning

ur det svarta stiger det vita

ur det vita stiger det svarta

kardborrar

når högt upp över huvudrö

fäster

fläktande

flikar

humlan mumlar

brummar i vind

brunbjörnen sträcker tassar in i

blådröms

violetta

himlars

ljus