i nattens djupa

indigo

blå

sträckte en kvinna sitt ansikte

in i silvrande

skära

vagga mina fingrars ögon

lugna

stjärnlinden

susade silverlöv

skeden ligger i hennes hand

hon böjer sig varligt

till kärrets

renade

månsilverflod andas drömmar däri

 mjukt lägger hon

skeden

där

i

drömvandrares ögon är skymda

skeden sträcker hon

drick silverne

strå

och gräset susar hav

i gryningsfjärils

ljus

väv

hon skrider in i

rosengångens solvöga

sked kammar

trådar

mjukt

drömvandrare vaknar med

rosenblads doft

i ögonhänders

guldåder