så lugnt

skrida de

ur granars djupa

böljande

helt

stilla

mantlar

älskade

en vind rör våra ögon

kvinnor bär

silvervits

skimrande klädnad

regnkrukor

bär

de

i vänster arms

båge

regnkrukor

vilka

är

trummor

skinnet

huden

är

vattenblad

med fjärilslätta

fingrar

rör

de

vid

tysta sånger

andas

männen följer deras stig

regnfolken

vandrar

älskade

du upplever min rysning

av en frysil

sluter ultramarin sjal

tätare om mig

din arm stannar runt mina axlar

det är

vackert

jag längtar

 har så länge längtat

till de

förtrogna samtalen

förtrogenhet

din arm stannar runt mina axlar

det är

vackert

vi vandrar in i

bilden

kom

kom

sitter i mjuk mossfilt

i djup förtrolighet

följer

tysta

vindarna spelar med

istappar

de fann

i nordanlunden

hon dansar med handtrumma

ljudande i tjärnens öga

väcker

det är

vackert

sluta

ögonen

lyfta skenet in i dröm

så lugnt

skrida de

in i granars djupa

böljande

helt

stilla

mantlar

granar andas ut skirblå värme

jag fattar krattan

kammar gräsets vingar

mötte den första humlan

idag

det är

glädje