hon vände sitt ansikte in i natten
blad regnade glödgade in i markens händer



utan anmodan bär
hennes fötter vägen



mossan sträcker fram sina händer
kroppen är stilla i sömnbädds mjuka dun





glödblad vackra

stjärnblad



sprider värme



i nattens
indigoblå
vita





helt stilla i sömn vilar ett kvinnoblad




glödbladen ur
himlaskogarna



trädsalars

mjuka ansikte



samlas i en glödande pupill
irisfältets cirkel är viloblå



hennes fötter bär
glöden





tanken väver ur hjärtats glöd





drömslöja lägges över hennes ansikte



ett träd böjer sig till
rör vid kolen
blåser
andas



hon är lågan vilken

följer





hon vände sitt ansikte in i natten
blad regnade glödgade in i markens händer



utan anmodan bär hennes fötter vägen