sida vid sida

vidsida

skrider vindens folk

vida äro mantlar av granitblå

silverkalla

ögon strålar

isande

klara

i det första ljuset

av sitt vara

befanns det sig helt nära intet

stenar rör vid

morgonstundens

stämma

han lyfter vassrörsflöjten

mjukt till sina läppar

andas tonande

var hälsad

vindar i cirkel

dansar med böljande

stormmantlar

kvinnorna rör sig i mitten

svävande silverblå

slöjor

huden skimrar

drömmande

regndrake rör vid moln

ögon kärleksfyllda sveper

regnfingrar smeker

blå hud

kvinnor sprider ut

leende solar

blå pärlor

i gräsvingefamn

än sova violer i ljusfingrar

allt blir

stilla

i kvällsstämning

ljuder lyrans nocturne