ismolns

glasklara

rutor

viker ut vingar

spröjsen så vackert vitmålade

hakar av mässingstoner

vingar

omfamnar

ögons vattenbäckar

för så länge sedan brast de

fryser så

i kastanjeträds krona

strålar

isblad

sluter skal

om

sig

hjärtat glöder

i

flikbladshänder