i hufvudstadens otrohet
bland kullerstenars
svarta jord
och värdighet

mot stockholms mildring
och dess hårda blick

av ryttarstenarnas avbildningars förakt

en skam
en skam

en förspilld önskan
dränkt i vattnets eviga piskslag

i syndahavets tomma blick

stockholm
stockholm

där gator lämnas liksom en staty
vars ögon inte skonar
brister aldrig ut
i amourism

för berglärkornas
försök att flyga
där tågen slutat springa

i den lömska hufvudstaden
i sin lömska lömska tid.