Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fallande abstraktion

vad innesluter det yttersta och tecknar
gränserna för varats form

vad förbinder och förenar det nära och det bortomliggande
verkligt overkliga, det i sanning osagda och det sagda
osanna, det bor en förbibesedd impuls i varje rörelse
ett förbjudet något som transformerar sig

osedd och försvunnen

(och fallande trianglar
stiger på andra villkor
uppåt)

*

sanningens upplösning
är det ögonblick då rymdens
väggar möts i ögats centra

då bassängen slukar de simmande

då det yttersta blir synliggjort




Fri vers av Erik H.J Hultin
Läst 242 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-04-03 14:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Erik H.J Hultin
Erik H.J Hultin