Hörde en mördare säga en gång i tiden

grovt översatt
"Jag hade precis genomgått en riktigt svår skillsmässa och hade en chef för tillfället som vart verkligen ett riktigt svin emot alla. Och en dag tryckte han på mina knappar så hårt att jag tog min pistol och sköt han tolv gånger i bröstet. Visst ångrar jag mig idag och tänker att jag kunde handskats med min förtryckta aggression bättre så hade han levt idag"

detta fick mig att tänka och som jag funderat över ett tag på alla dessa människor som har fått genomlida smärtan över mänskligt beteende. Och som har utsatt andra för likadant lidande. Alltså dessa restprodukter ifrån mänskliga illbeteende.

För det är ingen som faller som direkt ansvariga inför de människor som begår självmord förutom de som älskar dem som mest får lida och ställa sigsjälva frågor om varför. Och de som får gå med undertryckta illbehag under hela sina liv är placerade i våra fack som rädda lam som ej vågar stå upp för sin intrigitet. Men när de väl gör det så blir de kanske mer hackkycklingar, alfadjur eller extrema varelser som ej har några känslor.

Skolmorden runt om i världen är ett utav dessa exemplar där något har gått för långt. Men visar även att någon har blivit så utsatt och less på hur vi igentligen själva visar för lite sympati eller rättare sagt empati.

Så vi måste igentligen ställa oss den frågan

Vem är det som står till svars inför våra beteenden om mord
Varför har vi så lätt att förkasta offren i offren
Vad är vår baktanke utav glorifiering om vem som får mörda ? Krig, utrikes/inrikes "contra spionage" etc etc

Och tillslut det viktigaste

Hur kan vi bli mer mänskliga och konstruktivt intelligentare
Men betyder inte att vi ska bli naivare för det


Så tänk nu noga innan ni dömer någon