Två sidor, en utåt och en innåt.
Känna klingan som bröts av, kvar i mig från den dagen.
Se dig i ansikten ur ögonvrån, höra din röst i folksamlingar.
De sekunder där jag glömmer att du inte finns, de stunder jag förstår att du inte finns kvar.

Vill inte sakna dig mer.

Ger allt för dem, de vars själar speglar det som saknas mig.
Dem som bär de eganskaper du bar.
Ett leende här, en blick där, ett skratt, en manér.
Bitar samlade för att återskapa det som fattas.
Den kärlek som vi hade, som vi kände.

Den bittra sorg det bär med sig att sträcka sig efter den känlsan, att vara nära nog att ana den, att känna dess existens.
Den bitande smärta som medföljer, förståelsen att det aldrig kommer igen.

Stegen tagna, livet levt, tomma skal.
Ett liv levt efter mallar över regler och följder.
Aktioner och reaktioner. Kallt, stelt, orförståelse.

Trasig.
Fel.
Bruten.
Fallandes.

Hatet över ditt val, kärleken för dig och sorgen av din avsaknad.
Utan att tveka skulle jag ge upp allt jag känner till för en stund med dig. För att ändra det som hände. För att ta din plats.