I nya drömmar jag ser, och inom som utom jag ler.

Din värme, din skönhet, ditt vackra sken.
Tag given plats, din plats, på livets scen.

I varje stund, väcker något jag trodde inte gick.
Inser vad som sker, håller hårt vid varje ögonblick.

Stunder för korta, vill hålla kvar.
För snabbt borta, trots envist försvar.

Ty du är en skatt, inser att, väldigt glatt, med hjärtligt skratt, (och något tafatt), att man fallit platt.
Men jag skulle gärna, om dig värna, då min vilda hjärna, som i sin bur spjärna, klingar från sin kärna, att du är min Morgonstjärna.