På Hornsgatspuckeln på lördan
går jag vernisagerundan
Hos Gregers är det som att komma hem
Dom är Vittnen och vi talar om framtiden
Hans målningar i svalt blått
Hennes en varm blomkompott
Nästa är en surkål som vaktar på sitt vin
Där går jag inte gärna in
På Hagman är det vernisage varje vecka
Så där får man sig för det mesta en blecka
Då vågar man prata med konstnären själv
om bilderna hon skapar ur sin själ
Oss konstnärer emellan
För det är ju mellan
raderna poesin står att läsa

Vi fortsätter så vår resa
och hamnar på ett ställe med kändisdoft
Jag minns nu inte hennes doft
men hon var överraskande söt Lena från teve
när hon plötsligt uppenbarade sig breve
Jag bara sa: Va söt du är
Hon sa tack och var så kär
Det är något speciellt det där
När långt borta blir när
Jag tog med henne hem
Och här är hon än