du var en katapult genom tillvaron
med svart bottenglitter
och ett ax som hängde
mellan soffan och skrattet
oemoståndeligt svimfärdig
och stretande
en djupdykning av de sällsynta
i allt som var vi och du och jag
de där dagarna när vi gick bredvid varandra
och allt var riktigt i sin raka ljuvlighet
men inte utan sorg bara vackert som fan