Det var då jag såg

Allt jag hade blundat för

De små förändringarna i nyans

Hur det röda blev rost

Hur hennes ögon slutade vara gröna


Och det blå lyste igenom

Jag har alltid känt mig mer grå än rosa


***************************************



Efter att ha levt i en sömnlös dröm

I dagar efter veckor

Med ett singulärt syfte, utan reson


Du kan inte kvantifiera det här


Vem är du att bestämma vad jag kan bestämma?


Alla

Är

Människor

Ingen kan vara mer än det

Men vissa kan vara mindre

Som jag

Och du

Är kanske undantaget



**************************************************




Kan man någonsin sluta veta något
Något som man har varit säker på så länge

Så länge

Eller är det sant att

Att glömma någon man älskat
Är som att minnas någon man aldrig har träffat

Jag minns en tid innan vi gjorde allt så svårt

Och så underbart


Smärtsamt


När kyla var en mindre het värme

Och mina lakan alltid luktade av ditt hår

Och mina andetag doftade av parfymen du aldrig använde

En tid innan mitt hem slutade var mitt eget

Jag tänker aldrig ge upp, men jag är färdig med att kämpa