"Fint, trots att jag har svårt för fyllepoesi. Det känns pubertalt."

Ibland önskar jag att ni kunde höra min röst när jag skriver.

Höra hur den dryper.

Låtsas inte att du har kapacitet att döma mig för mina kreativa val.

Kreatur.


Ibland behöver jag vara salongsberusad för att inte blockera mig själv.

Ibland behöver jag vara rätt tankad för att skita i att hålla tillbaka.

Ibland behöver jag vara dyngrak för att våga förklara.



Vi har alla hemligheter som vi aldrig talar om.

Inte för att vi inte litar på våra vänner.

Utan för att vi vet att ingen skulle acceptera de tankarna.


Ingen skulle se mig likadant längre.



Offentliga forum finns för att beskriva de sidor av oss vi inte har råd att bli dömda för.
Och främlingar må döma, men de ser en inte i ögonen när de gör det.


Och jag dryper.

Hör ni det?