En trivsam huvudverk insvept i, rök
magnolia och vanilj, ditt leende i ljuset
från en krackelerande himmel, sprickande
ögonvitor och den tunna kontaktytan mellan
två glidande röster av glas, våren har tappat färg på
sin färd genom tankens fibrer, förtunnats i de skälvande
artärernas sammandragning runt den heta vätskan
koppens skärvor, inandningen och ångan

jag var ett spöke i regnet, en flimrande främling på
spårvagnen, en slumpens reflektion i en förbipasserande
glasruta, och dina tänder lyser vita i skymningen, dina
lätt pudrade kindknotor följer handens dalar, din röst är
en snara av silver och jag är din blinda fånge

-

rododendron blommar i dina ögon,
dagen spänner vita segel
i mitt bröst och seglar över
Änggårdens tak, du sa

”himlen är lika klar som det är
självklart för en fyraåring
att han finns”

en trött kärlek flyttar schackpjäser genom en grå dag
jag log och snuddade vid dödens draperier

en trappa upp älskar tomrummet med mellanrummet
ett piano av ståltråd spelar Chopin under tapeterna
och vi faller i kyssen blinda över din fåtölj, skrattar
och tumlar runt i svarta höstlöv, ett barn bygger
torn av ekon, en minimal sannolikhet
utplånas av solen
´