När det krampar som mest
försöker jag numer ta mig samman
Det är svårt att leva med detta dag
för dag, för dag, för dag

När jag fryser är nog det värsta
ty jag kan inte sluta frysa
de stunder jag mår som värst

Jag kommer aldrig mer
att gå på runda lögner
att tro att man kan döva

Allt som blivit nu är en karusell
av smärta och outhärdlighet

Jag kommer ta mig igenom
men de som försvårar för mig
klickar jag framöver bort

ty jag måste klara mig ur detta