Jag söker dina runor
de som du lämnat
min älskling som försvann
men de är bara kalla spår
i rymdens oändlighet
universums tomhet fyller mig
du är lika avlägsen som stjärnorna
och min farkost är liten
en lysande prick i rymden
där jag kryssar mellan planeter
solar och stenblock
Saturnus ringar har jag räknat
har känt sanden på Mars
nu längtar jag till svalare marker
och styr mitt skepp mot de yttre
till gränslandet mellan död och liv
Plutos isande yta
där ska jag vila och tänka
sluta mina ögon och vaggas
i det yttre av Vintergatan
och när ljuset blir svagt
ska jag söka dina runor
jag lutar mig tillbaka i stolen
och släcker ljuset på bryggan
ta mig till isen mitt skepp
där jag får vila